Redan som åring hade jag min första fylla. Jag ville höra till, jag ville vara som de andra tonåringarna. Det smakade för djävligt, men ändå trugade jag i mig häxbrygden. De andra drick ju. Fast de led också förstod jag, men vi kampade på. Jag blev full, fullare, fullast och sedan fulast.
Låg helt utslagen bakom en fritidsgård och spydde. En kompis och personalen på gården tog hand om mig.
De körde mig hem, klädde av mig och stoppade mig i säng. Ingen var hemma och tog emot mig när allt snurrade. Ingen visste, utom min kompis och personalen på fritidsgården. Personalen ringde och sökte min mamma i några dagar efteråt men de lyckades aldrig få tag på henne.
Hon fick aldrig veta. Då tyckte jag det var en lättnad.
Nu tycker jag det är för sorgligt. Hela min generation danades till att supa och röka tidigt. Det var inget konstigt med det. Det var normen. Snyggast vinetikett vann. Lärde oss att det inte går att ha kul utan alkohol. Ju äldre vi blev desto mer sofistikerade drycker drack vi.
Fina drinkar och viner vi knappt kunde uttala namnet på. Snyggast etikett vann fortfarande.
| Förr (med alkohol) | Nu (utan alkohol) |
|---|---|
| Drack ofta för att känna sig social | Har blivit mer autentisk i interaktioner |
| Led av huvudvärk efter fest | Inga huvudvärk, alltid frisk |
| Kände mig beroende på alkohol för att må bra | Hjälpsam till mig själv utan beroenden |
Jag har själv skapat drama, blivit olycklig och tröstat mig med alkohol.
Inget konstigt med det. Det är ju normen. Så gör alla. Nu tillhör jag inte längre normen. Jag söker inte längre tröst i alkohol. Jag vill inte längre tillhöra normaldrickarna som dricker närmare två flaskor vin varje vecka i bästa fall.
I sämsta fall allt på en helg. Jag vill ha mer liv och mindre stress i mitt liv.
| Minska stress | Öka medvetenheten |
|---|---|
| Ältar och stressar mindre | Upplever och lyssnar mer på min kropp |
| Stabilare känslor | Känner mig tryggare och gladare |
Kan köra bil närhelst det behövs.
Förra nyår hade jag som mål att jag skulle må bra varje dag.
Nu gör jag det. Le, vi lever alla i samma helvete! Jag är närmare mig själv än någon annan. Jag är min egen bästa vän. Det har inte alltid varit så. Jag ger mig själv mycket självmedkänsla och mediterar nästan dagligen. Jag blir ofta bemött med respekt för att jag respekterar mig själv. Jag träffar skönare, helare och starkare människor än tidigare.
| Varför jag började dricka | Varför jag slutade |
|---|---|
| Behövde vara sedd av andra | Behöver mig själv istället |
| Min släkt är nykterister | Har funnit en ny normal utan alkohol |
Människor som vill något med sitt liv, människor som vågar visa sig sårbara, vågar vara sig själva.
Människor som också har medkänsla både till sig själva och sin omgivning. Jag har förstått att jag inte är unik, alla har sina bekymmer och tillkortakommanden som oftast inte syns på ytan.
När jag inte längre bedövar mig så tänker jag snabbare, mer klarsynt och tar modigare beslut. Jag känner mig modigare och starkare än någonsin. Jag har alltid varit äventyrlig och gått min egen väg.
Men nu känner jag fullständigt orädd, jag vågar ta plats på ett nytt och annorlunda sätt än vad jag är van vid. Den inre oron om vad andra ska tycka är borta. Jag vågar gå utanför normen med stora kliv. Mitt mål är tydligt: Jag vill hjälpa andra att också må bättre.
Vill du också avsluta din relation till alkohol?
Boka ett gratis minuters kartläggningssamtal med mig här. Läs senaste inläggen: