Smärtbehandling hanteras i primärvården. Vid behov kan hjälp efterfrågas av smärtklinisk expertis för eventuell avancerad smärtlindring.
Vid akuta smärttillstånd är grunden en noggrann undersökning med anamnes, funktionsstatus och basal smärtanalys med förslagsvis smärtteckning. Viktigt att utesluta röda flaggor.
I primärvården kan detta efter triagering utföras av lämplig profession, vid behov i teamarbete.
Det viktigaste är information om att hålla igång och röra sig som vanligt trots smärtan för att undvika:
Läs mer under rubriken rehabilitering.
Det är viktigt att tidigt i ett akut smärtförlopp informera patienten om att ta ordinerad smärtbehandling enligt överenskommelse, för att minska risken för central sensitisering och läkemedelsberoende.
Vi rekommenderar receptfri användning av paracetamol och NSAID vid kort beräknad behandlingstid.
Se Förskrivning av läkemedel som kan köpas receptfritt, Folkhälsa och sjukvård, Region Jönköpings län.
Förstahandsanalgetikum vid lätt smärta är Paracetamol.
COX-hämmare kan även vara förstahandsval då den antiinflammatoriska effekten eftersträvas.
Vid val av COX-hämmare tas hänsyn till:
Försiktighet till äldre, se Faktadokument Smärtbehandling hos äldre.
Naproxen och ibuprofen har överlag bäst biverkningsprofil.
Användning av diklofenak bör begränsas.
Rekommenderade selektiva COX-2 hämmare är celecoxib eller etoricoxib. Preparaten ska inte användas vid nedsatt njurfunktion eller vid risk för sådan.
Försiktighet till:
Stor försiktighet till äldre - det finns en ökad risk för kardiovaskulära händelser, främst med COX-2 hämmare.
Vid indikation kan muskelavslappnande, t.ex.
Paraflex eller Norflex, ha god effekt som tillägg.
Det saknas bra evidens för att svaga opioider (kodein, tramadol) har bättre effekt än låga doser rent morfin.
Tramadol:
Om paracetamol, NSAID och muskelavslappnande i kombination inte är tillräckligt kan det i vissa fall vara aktuellt med låga doser rent morfin i tillägg.
För smärta med neuropatisk komponent kan behandling med gabapentin eller amitriptylin bli aktuellt.
För svårt akut smärta, se Faktadokumentet Svår smärta och opioidbehandling.
En fördröjd läkning eller ett oväntat förlopp kan fångas upp genom:
Detta är speciellt viktigt vid utskrivning av opioider där risken för missbruk och biverkningar tilltar vid oförminskat intag trots minskad smärta.
Vid svår smärta och vid situationer där den akuta smärtan hotar att bli långvarig, se:
Smärtanalysen ska ständigt upprepas.
Föreligger fortfarande ett nociceptivt underlag eller har patienten utvecklat andra typer av smärta?
Vid behov begärs hjälp av smärtklinisk expertis dels för hjälp med smärtanalys och dels för eventuell avancerad smärtlindring.
Ett särskilt problem representeras av patienter med känd långvarig smärtproblematik vilka drabbas av ny akut nociceptiv smärta.
Rehabilitering sker utifrån en helhetssyn och ett kognitivt beteendeterapeutiskt förhållningssätt.
Utifrån patientens behov kan hänvisning ske till: