Bokrecension: Om plikterna (lat. De officiis) är skriven av Marcus Tullius Cicero -43 f. Jag har läst verket i svensk översättning av Magnus Bergström, utgiven av Daidalos AB. Bergström har skrivit en inledning, och Bo Lindberg har tillagt en efterskrift. Ingen annan antik filosofs tankar kan vi komma närmare än Ciceros, tack vare att mycket av hans skrifter, tal och brev har överlevt.
Genom Ciceros skrifter får vi inte bara kännedom om hans egna åsikter utan också om hans tid.
Hans verk innehåller citat från förlorade texter, anekdoter och beskrivningar av romersk mentalitet och värderingar. I Om plikterna finns exempelvis attacker mot den nyligen mördade Gaius Julius Caesar, som Cicero såg som en hot mot republiken.
Cicero, en konservativ republikan, såg Caesar som en fara för republiken.
I verket undervisar den äldre Cicero den yngre om plikter - hur en människa bör handla. Han härleder dessa från de fyra dygderna: vishet, rättvisa, tapperhet och måttfullhet, inspirerade av den grekiske stoiske filosofen Panaitios från Rhodos.
Dessa dygder utgör källan till ett rätt handlande.
En pliktfull människa är hedervärd, undviker feghet, är just mot andra, använder gott omdöme och undviker njutningslystnad. Cicero betonar en asketisk attityd - att offra bekvämlighet eller till och med livet för heder och ära. Han betonar också att man ska leva för samhället, inte avskilja sig från det.
Cicero argumenterar för att hedersamt per definition är nyttigt och tvärtom.
Även om detta inte alltid gäller i praktiken, är det en viktig filosofisk grund. I de två senare böckerna upprepas teman, vilket kan tyda på att verket inte fullständigt redigerades.
Trots detta ger Ciceros praktiska råd om att bete sig civiliserat och lita på andra värdefull vägledning.
Cicero söker svar i filosofi, inte religion eller opportunism. Även om hans åsikter inte alltid stämmer med moderna, är de utmärkta grund för diskussioner. Hans etiska framställning, fri från religiösa eller metafysiska överväganden, är djupt tillfredsställande.
Cicero anser att man skall vörda gudarna, men inte för att legitimera sina åsikter.
Han använder historiska exempel för att utvärdera handlingar utifrån plikter och dygder. När plikter kolliderar visar han hur man väljer: först till gudarna, sedan till fosterlandet, föräldrarna och sist till andra.
Cicero, en snille men ingen yrkesfilosof, använde sin begåvning för att förmedla stoiskt tänkande. Hans praktiska råd om att leva etiskt och samhällsmedvetet är fortfarande relevanta.
Trots vissa korrekturfel i översättningen är det glädjande att ha ett klassiskt verk tillgängligt på svenska.